Regeringens vision är att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. I den här rapporten analyserar Konjunkturinstitutet effekterna på samhällsekonomin av olika scenarier för färden mot 2050. Stora delar av de svenska utsläppen styrs via utsläppshandeln inom EU och internationella överenskommelser behövs för att minska utsläppen från utrikes sjöfart och flyg. En utmaning för svenska politiker på hemmaplan är att minska utsläppen från inrikes trafik och arbetsmaskiner. Regeringen har uttryckt detta som en prioritering om en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Prioriteringen har tolkats som att utsläppen av koldioxid från inrikes trafik måste minska kraftigt till 2030. Det innebär att utsläppen av växthusgaser i Sverige måste minska snabbare än vad exempelvis EU-kommissionen räknar med för hela EU, där utsläppen minskar lika mycket varje år. Den samhällsekonomiska kostnaden beror på hur fossilfri teknik kan komma att utvecklas framöver. Kostnaderna blir lägre ju snabbare den teknologiska utvecklingen mot bränsleeffektivare fordon är. Men för att uppfylla den svenska ambitionen kommer den förväntade teknikutvecklingen inte att räcka. Ytterligare åtgärder krävs för att minska trafikens utsläpp i Sverige, jämfört med att gå i samma takt som EU. Kostnaden för Sverige beror också på i vilken utsträckning utsläppsminskningar utomlands och kolsänkor i skog och mark får tillgodoräknas. Även om möjligheterna till kostnadseffektivitetsvinster genom internationell utsläppshandel är begränsade på lång sikt kan det vara intressant på kort sikt.