Särskilt sedan i början av 1950-talet har den fysiska aktiviteten inom befolkningen minskat steg för steg. Såväl inom arbetets, transporternas som fritidens olika sysslor har en successiv mekanisering lett till en minskad volym av muskelarbete, och livsbetingelser som inte harmonierar med de som vi är skapade för. När vi idag söker strategier för att återskapa den del av detta muskelarbete som är tillräcklig för att bidra till en bättre hälsa är det viktigt att det sker på sätt som bidrar till en hållbar utveckling. Transportsektorn har utomordentliga möjligheter att bidra till en positiv utveckling genom att stimulera till gång och cykling, och motverka en negativ utveckling för miljön. Detta gäller särskilt då gång och cykling utgör de mest populära formerna av fysisk aktivitet inom befolkningen, och tidsbrist idag uppfattas som ett stort hinder för att vara fysiskt aktiv på fritiden. Aktiva transporter är därför särskilt intressanta då behovet av dem är regelbundet. Det gäller särskilt arbetspendling. Därmed kan effekten av fysisk aktivitet fyllas på mer eller mindre dagligen. Gång och cykling står för beteenden som kan variera i mycket hög grad. För att förstå hur de kan bidra till en bättre hälsa behöver vi nyttja konkreta exempel. I rapporten redovisas ett sådant exempel. Det visar att många fotgängare och cyklister som arbetspendlar i Stor-Stockholm når mellan stora till maximala nivåer av hälsovinster enbart genom denna form av rörelse. Men det är också tydligt att beteendet cykling i detta exempel är säsongsberoende bland både män och kvinnor, och att det finns stora behov av att skapa bättre betingelser för vintercykling om den positiva effekten av cykling ska kunna verka hela året. Rapporten avslutas med hälsoekonomiska perspektiv på gång och cykling, och ett brett tillgängligt redskap för att värdera denna ekonomiska nytta beskrivs. Det ekonomiska utfallet av ökad cykling i Stor-Stockholm får sin belysning.