I dagens trafiktunnlar transporteras varje dag tusentals människor. Om tunnlarna är sprängda eller borrade genom svenskt urberg inträffar sällan incidenter som kan hänföras till bergets instabilitet. Likafullt är det så, att en enstaka händelse, t.ex. ett nedfallande bergblock, kan få förödande konsekvenser för trafikanter och trafikanläggningar. Det är därför av stort intresse att förstå bakgrunden till sådana incidenter och hur olyckor kan förhindras. Periodisk kontroll av tunnlars tillstånd och de nedbrytningsmekanismer som pågår är den metod som finns för att skydda trafikanterna mot olyckor av nedfallande berg och tunnelinklädnad. Kontrollerna ger också ett viktigt underlag för planering av löpande underhållsinsatser i tunneln. En nyckelfråga för tunnelsäkerheten är hur potentiella svagheter i tunneltak och väggar kan upptäckas i tid, innan ett ras eller nedfall inträffar. Den inspektör som granskar tunnelns status har en utomordentligt viktig roll och måste kunna genomföra sitt jobb under pressade tidsförhållanden. Han måste därför ha tillgång till snabba och säkra verktyg när han undersöker tunneln. Av denna anledning är det viktigt att följa utvecklingen av nya, geofysiska instrument för besiktning av berg och tunnelinklädnadssystem. På den korta tid som en trafiktunnel är tillgänglig för inspektion måste instrumenten kunna avslöja de strukturella svagheterna i tunnelstrukturen. En annan, vital fråga är hur ”felen” i tunnelstrukturen kan åtgärdas på den begränsade tid som står till förfogande innan trafiken släpps på igen. Vid större brister blir det ogörligt att klara detta under ett kort inspektions- och underhållspass. Tunneln måste då stängas av, helt eller delvis. Enklare underhållsåtgärder, som lokal bortknackning av bom sprutbetong och påsprutning av ny betong, byte av enstaka bultar, renspolning av dräner och liknande kan dock hinnas med om arbetsmetoderna är välplanerade och effektiva. Fallet Aspentunneln, som relateras i rapporten, visar hur man kan lyckas med ett tidspressat underhållsuppdrag.