Syftet med rapporten är att identifiera och så långt som möjligt kvantifiera de policyrelevanta (externa) kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna för användningen av den statliga sjöinfrastrukturen och de externa kostnaderna som sjötransporterna ger upphov till. De (interna) marginalkostnaderna för personal, bränsle, avskrivningar med mera beräknas inte. Marginalkostnaderna relaterade till underhåll av farlederna och trängsel bedöms som negligerbara och kunskapen avseende buller och övriga marina externa kostnader anses vara för begränsad för att kunna kvantifiera de relevanta samhällsekonomiska marginalkostnaderna. De samhällsekonomiska marginalkostnaderna relaterade till lotsning och isbrytning bygger på uppgifter från Sjöfartsverket för 2014 (lotsning) respektive 2010–2015 (isbrytning). De samhällsekonomiska marginalkostnaderna för luftföroreningar (på regional nivå), som passagerar- och lastfartygen såväl som lotsbåtar och isbrytare ger upphov till, tas fram genom att beräkna bränsleförbrukningen och mängden emissioner och att tillämpa Impact Pathway ansatsen. Kostnaderna för växthusgaser baseras, som för de andra trafikslagen, på Carlén (2014). Beräkningen av de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för olyckor baseras på Transportstyrelsens olycksdatabas för perioden 1985-2014 och monetära värderingar av dödsfall och skadade. Olika utvecklingsbehov identifieras. Sjöfartsverkets intäkter av lots- och farledsavgifter täcker 76 procent respektive 90 procent av de beräknade årliga samhällsekonomiska marginalkostnaderna för lotsning, isbrytning, olyckor, luftföroreningar på regional nivå och växthusgaser. Vi ser ett behov av att på detaljnivå studera hur de framtagna kostnadsskattningarna kan användas för att göra styrmedlen för sjötransporter och hela transportsektorn effektivare.

The report aims to identify and as far as possible, quantify the policy-relevant (external) short-term marginal social costs of the use of the national maritime infrastructure and the external costs that maritime transport cause. The (internal) marginal costs of personnel, fuel, depreciation, etcetera are not calculated. The marginal social costs related to the maintenance of the fairways and congestion are assessed to be negligible and knowledge regarding noise and other marine external costs are considered too limited to be able to quantify the relevant marginal social costs. The marginal social costs related to piloting and icebreaking are based on data from the Maritime Administration for 2014 (piloting), and 2010?2015 (icebreaking). The marginal social costs of air pollution (at the regional level) caused by passenger and cargo ships as well as pilot boats and icebreakers, have been derived by calculating the fuel consumption and the amount of emissions and applying the Impact Pathway approach. The costs of greenhouse gases are, as for the other modes of transport, based on Carlén (2014). The calculation of the marginal social costs of accidents is based on the Swedish Transport Agency’s accident database for the period 1985?2014 and the monetary values of deaths and injuries recommended by the Swedish CBA guidelines. Different needs for development are identified. The Maritime Administration’s revenues of pilot fees and fairway dues in 2014, cover 76 percent, respective 90 percent of the calculated marginal social costs of pilotage, icebreaking, accidents, air pollution (at the regional level) and greenhouse gases. We see a need to study in detail how the cost estimates can be used to make the policy measures for maritime transport and in the entire transport sector more efficient.