Stadsmiljöavtalen utgör sedan hösten 2015 ett nytt verktyg för kommunernas ar-bete för att främja resurseffektiva och kapacitetsstarka kollektivtrafikåtgärder. Idén med avtalen bottnar i utredningen Fossilfrihet på väg från 2013 och arbets-formen har även föregångare i både Norge och Finland. I Sverige har Trafikverket genomfört tre ansökningsomgångar, en under 2015 och två under 2016. I de första två omgångarna inkom 61 ansökningar, varav 26 beviljades. I samband med att regeringen aviserat en förlängning av arbetsformen ville SKL närmare granska avtalen. Vilka kommuner och landsting/regioner har fått stads-miljöavtal? Vad kännetecknar de beviljade ansökningarna? Förbundet ville också granska de krav stadsmiljöavtalen ställer på den kommunala administrationen och om den administrativa bördan kan betraktas som rimlig i relation till stödets storlek. Undersökningen visar att de kommuner och landsting/regioner som har beviljats medfinansiering inom ramen för stadsmiljöavtalet tillhör någon av kategorierna storstad, förortskommun eller större stad. I rapporten framkommer att den administrativa bördan upplevs som relativt rimlig, men att kriterierna för att beviljas medfinansiering är otydliga. Vidare har också ansökningstiden upplevts som knapp, vilket inneburit en tidspress som försvårat behandling i facknämnd och den politiska förankringen av ansökningarna. Vissa frågetecken finns också kring kopplingen mellan avtalen och den ordinarie infrastrukturplaneringen. Dessa aspekter, tillsammans med undersökningens resultat i helhet, är viktiga i att be-akta i den framtida utvecklingen av avtalen – en viktig del i omställningen till ett mer hållbart samhälle.