Användbarheten i regional och långväga kollektivtrafik för personer med olika typer av funktionsnedsättningar har studerats med en ny modell. Modellen är framför allt avsedd för uppföljning av användbarheten över tid, men även vissa jämförelser mellan index för olika resmoment, trafikslag, ort eller funktionsnedsättningar kan göras, om man noga beaktar förutsättningarna för sådana jämförelser. Användbarhet definieras här såsom graden av uppfyllnad för ett stort antal variabler, som valts ut tillsammans med funktionshinderorganisationerna. Nio grupper av funktionsnedsättningar eller diagnoser är representerade: Hörselnedsättning/dövhet, Mag-/tarmsjukdom, Astma/allergi, Rörelsenedsättning, Synnedsättning/blindhet, Utvecklingsstörning, Ångest/oro, Dyslexi och ADHD. Resultaten från indexberäkningen ger värden på mellan 43 och 48 på den totala användbarheten i kollektivtrafiken för 2013–2015. Ett indexvärde så långt under 100 kan tolkas som att det ännu finns mycket att göra för att kollektivtrafiken ska bli fullt användbar för personer med funktionsnedsättningar. För 2015 är delindex för regional kollektivtrafik 48 och för långväga kollektivtrafik 69.