Studiens syfte är att undersöka hur en stor infrastrukturinvestering, Botniabanan, påverkar vilka föreställningar arbetstagare och arbetssökande har av arbetsmarknadens tillgänglighet, och att undersöka arbetsgivarens föreställningar om tillgänglighet på arbetskraft och kompetens. Eftersom Botniabanan anslöt till Ådalsbanan i söder och skapade ett större sammanhängande transportområde har även kommunerna längs Ådalsbanan inkluderats i studien. Fokus i studien ligger dock på kommunerna längs Botniabanan från Örnsköldsvik och norrut eftersom det är där som trafiken varit i gång längst. Innan starten på Botniabanan genomfördes två föremätningar i form av enkätstudier riktade till arbetsgivare, dels individer i kommunerna längs hela sträckningen av Botniabanan samt Ådalsbanan för att fånga situationen och förväntningarna innan trafikstarten. Strax efter den så kallade tjuvstarten genomfördes en ytterligare enkätstudie riktad till individer. Även intervjuer har genomförts. 2013 genomfördes två eftermätningar, i form av enkäter till arbetsgivare och till individer. Resultaten visar att inställningen till infrastruktursatsningen Botniabanan och Ådalsbanan är positiv såväl 2010 som 2013. Individer och arbetsgivare ser fortsatta möjligheter framför allt för ”andra” människor på bostadsorten/i kommunen, för den egna orten/kommunen och för Norrland som helhet. Däremot ser de mer begränsade möjligheter för sig själva eller för den egna organisationen vid båda mättillfällena. Mer än en tredjedel av arbetsgivarna i studien från 2013 upplever att arbetsmarknaden blivit större, och om endast arbetsgivarna längs sträckningen av Botniabanan från Umeå till Örnsköldsvik beaktas är det en majoritet. Arbetsgivarna tror även på en fortsatt förstoring av arbetsmarknaden fortsatt till följd av trafiken på Botniabanan och Ådalsbanan. Vidare upplever även en majoritet av de arbetsgivare som nyligen varit mer aktiva i rekryteringen att arbetsmarknaden har blivit större, och det är samtidigt en minoritet av arbetsgivarna som upplever att deras rekryteringsmöjligheter har förbättrats av den nya trafiken. För arbetssökande är det individer från Umeå till Örnsköldsvik förbättrade personliga möjligheter på arbetsmarknaden till följd av trafiken. Dessutom upplever personer som 2013 hade sökt arbete de senaste 12 månaderna i större utsträckning att de fått ökade möjligheter på arbetsmarknaden jämfört med respondenter som inte sökt arbete. Resultaten visar att såväl arbetsgivare som arbetstagare och potentiella arbetstagare anser att en restid på en timme enkel väg är en övre gräns för rimlig pendling. Flera sträckor längs Botniabanan och Ådalsbanan har fått förkortade restider vilket gör det möjligt att resa längre sträckor inom ramen för en sådan ”tidsbudget”. Det hade under perioden 2018-2013 skett en ökning av pendlare över kommungränser främst på sträckan mellan Umeå och Örnsköldsvik (17 procent från Umeå, 32 procent från Örnsköldsvik), även om det av den statistiken inte framgår hur många som reser med tåg. De respondenter som rest med tågen på Botniabanan och Ådalsbanan är i studien från 2013 övergripande nöjda med själva resandet/tågen. Pendlingsresenärerna är, jämfört med gruppen resenärer som helhet, något mindre nöjda med resandet längs Botniabanan och Ådalsbanan, framför allt med avseende på faktorer som kan relateras till förseningar och inställda tåg. De respondenter som reser med tågen till arbete eller till studier uppger dock att de tänker fortsätta med det.