Idag har begreppen integrerad mobilitet, kombinerad mobilitet och mobilitet som tjänst (MaaS) etablerat sig bland de aktörer som påverkar utformningen av framtidens transportsystem men begreppen är än så länge relativt okända bland de som är tänkta att nyttja dessa tjänster. I den första rapporten (1:2016) i rapportseries sammanfattades dessa begrepp och olika tolkningar av dessa. I den andra rapporten (1:2017) diskuterades plattformsbegreppet och hur utformningen av plattformar påverkar möjligheter för tjänster och tjänsteleverantörer att lyckas etablera innovativa nätverk och en långsiktig förändring av beteende. Denna tredje rapport kommer att adressera institutionella faktorer, dvs. olika typer av regler såsom lagstiftning, normer och attityder som kan hindra eller stödja utvecklingen av hållbara integrerade mobilitetstjänster (IMS). När det handlar om digitaliseringens effekter i samhället är det lätt att reducera dessa till teknik och innovation. Vi sätter tilltro till tekniska innovationer som skall lösa samhällsproblemen per automatik, och att utveckling sker oavsett om vi vill det eller ej. När det gäller IMS är digitaliseringen snarare en förutsättning och möjliggörare för nya tjänster och affärsmodeller vars utveckling och implementering beror på ett antal olika institutionella förutsättningar. Dessa agerar som olika typer av regler som kan antingen stödja eller hindra innovation. Generellt kan man beskriva två typer av institutionell påverkan – de som påverkar framtagning av nya innovationer i en utvecklingsfas, och de som påverkar innovation i en implementeringsfas. I både fallen kan påverkan vara positiv, dvs. institutioner kan agera som ett stöd för framtagning av nya innovationer och dess implementering, eller kan påverkan vara negativ, dvs. institutioner kan agera som hinder.