En stor del av dagens godstransporter sker med lastbilar, båtar och tåg som inte utnyttjas fullt ut. Om lastbärare kunde utnyttjas mer effektivt skulle stora vinster kunna göras i form av reducerad miljöpåverkan och kostnad samt frigörande av kapacitet i transportsystemet. Det diskuteras därför alltmer att transportköpare genom samverkan skulle kunna fylla respektive transport på ett bättre sätt; horisontellt samarbete. Detta samarbete är dock inte helt naturligt eftersom det kan vara konkurrenter som behöver samarbeta och det finns en hel del hinder som kan behöva övervinnas, så som exempelvis tekniska utmaningar, konkurrenslagstiftning, kommersiella förutsättningar och affärsmodeller. Horisontella samarbeten innebär att företag på samma nivå i försörjningskedjan samarbetar. Horisontella samarbeten har varit kärnan i det EU-finansierade CO3-projektet (Collaboration Concepts for Co-modality), vars syfte var att utveckla, professionalisera samt sprida information om affärsstrategi i logistiksamarbeten i Europa. Projektet CLOSER Starfish var ett första försök att sprida dessa tankar även i Sverige genom ett forskningsprojekt som undersökte möjligheter för horisontella samarbeten med avseende på godstransporter på väg i Sverige. Forskning har visat att horisontella samarbeten ger företag möjlighet att minska sina transportkostnader genom skalekonomi, effektivisera transporter samt minska tomma förflyttningar. Vidare kan samarbete mellan företag i hela försörjningskedjan stimulera co-modality, eftersom företag som själva inte har tillräckliga transportvolymer för att gå över från väg till järnväg, inlandssjöfart eller närsjöfart kan samla tillräckligt med volym genom horisontellt samarbete. Detta minskar inte bara transportkostnader, utan även externa effekter från transporter, så som trängsel och utsläpp av växthusgaser. Potentialen för horisontella samarbeten är redan bevisad genom flera forskningsprojekt, men trots det förekommer få horisontella samarbeten. Det finns en stor vilja och ett intresse bland aktörer i näringslivet, vilka uttrycker att det finns ett behov om mer kunskap om hur ett horisontellt samarbete kan skapas i praktiken och hur hinder kan överbryggas. För att komma vidare i arbetet med horisontella samarbeten behövs därför tydligare stöd och bättre verktyg tas fram i syfte att överbrygga de hinder som bland annat finns kopplat till affärsmodeller och teknik. För att verktygen ska bli så användbara som möjligt har detta projekt utgått från ett verkligt fall för att kunna dokumentera hur ett samarbete uppstår och vilka problem som behöver lösas. Projektet har utgått från ett nytt potentiellt horisontellt samarbete mellan SSAB och ICA, som med stöd av en järnvägsoperatör, ex. Hector Rail, vill undersöka möjligheterna att samlasta på sträckan Borlänge-Luleå. Grundidén är att samlastningen ska ske på järnväg på den lediga kapacitet som finns kopplat till SSABs befintliga tåglägen. ICA använder idag vägtransporter för att transportera gods till Umeå och om en överflyttning av hela ICAs godsflöde skulle kunna ske i framtiden, skulle detta innebära en avlastning med ca 9000 trailers/år för vägsystemet. Detta beräknas ge betydande effekter på både kostnad, trängsel och miljö. Projektets möjlighet att utreda bland annat frågeställningar om affärsmodeller och tekniska hinder kopplat till ett verkligt fall ger goda förutsättningar för att nå användbara resultat som kan generera fler horisontella samarbeten i framtiden. Utredning av tekniska hinder kopplat till verkliga fall är dessutom mycket intressant för svenskt engagemang i Shift2Rail, där det kommer att behöva identifieras konkreta fall och företag från Sverige som är intresserade av samverkan kopplat till överflyttning från väg till järnväg.