I tunnlar för spårbunden trafik har allt fler upphöjda gångbanor projekterats de senaste åren. Upphöjda gångbanor har framhållits som en personsäkerhetshöjande åtgärd, då gångbanorna bidrar till en minskad höjdskillnad jämfört mot utrymning från ett tåg direkt ner på spårområdet. Kunskapen om vilken påverkan upphöjda gångbanor egentligen har på säkerhetsnivån är dock baserad på mycket begränsade erfarenheter och osäkert underlag. Syftet med utfört försök har varit att studera människors beteende och förflyttning vid utrymning på upphöjda gångbanor. Det övergripande projektmålet har varit att utveckla förslag till riktlinjer (beslutsunderlag) angående hur olika faktorer som påverkar utrymningsförloppet på upphöjda gångbanor ska hanteras vid brandteknisk projektering. Målet med försöken har varit att få utökade kunskaper om hur upphöjda gångbanor påverkar säkerhetsnivån vid utrymning. Försöket genomfördes på Skarpnäcks tunnelbanestation, Stockholm, under hösten 2016. Det var 111 personer av blandad population som deltog i försöket och totalt genomfördes fem delförsök. I delförsök 1, 3 och 5 förflyttade sig hela försöksgruppen från ena änden av gångbanan till den andra. I delförsök 2 och 4 delades försöksgruppen upp i två grupper. Den ena gruppen förflyttade sig, likt tidigare delförsök, längs med gångbanan och den andra gruppen startade i det tåg som fanns parkerat intill gångbanan och anslöt sedan till flödet på gångbanan. Utöver de fem testscenariona genomfördes referensförsök och en enkätstudie. Resultaten från försöket visar att personflödet sjönk med gångbanebredden. Detta gällde samtliga punkter där flödet mättes. Flödet längs gångbanan var högre på den del där tåget var parkerat intill gångbanan, jämfört med den del där det var öppet mot spårområdet. Detta ger en indikation om att höjdskillnaden mellan gångbanan och spårområdet påverkade försöksdeltagarna, vilket också bekräftades i enkätstudien. Analysen av det insamlade videomaterialet visade att gångbanans bredd nyttjades i högre utsträckning där tåget var parkerat intill gångbanan jämfört med den del av gångbanan där det var öppet mot spårområdet, vilket också ger en indikation om höjdskillnadens påverkan på försöksdeltagarna. I enkätstudien framgick det att nästan hälften av försökspersonerna upplevde problem med att passera andra på gångbanan som gick långsammare än de själva. En av de tre rullstolsburna som deltog i försöket upplevde obehag orsakat av gångbanans höjd och bredd. I enkätstudien underströk denna person hur viktig gångbanans bredd var för att denne skulle känna sig säker. Det faktum att personen under försöket stannade och tvekade just där tåget tog slut och det blev öppet mot spårområdet, ger en indikation om att höjdskillnaden också kan påverka förflyttningen längs gångbanan för rullstolsburna personer.

In recent years an increasing amount of elevated platforms in railway tunnels has been designed. Due to the reduced height difference compared to evacuating a train directly down to the track area, elevated platforms have been highlighted as a method to increase personal safety. However, the knowledge on the actual impact of elevated platforms is based on limited experience, why there is a need of complementary basic data for input and validation within this field. The purpose of the performed experiment presented in this paper, was to study human behavior when evacuating along an elevated platform for different scenarios. The overall project objective was to develop basic data for guidelines regarding fire safety design concerning evacuation along elevated platforms. The experiment was carried out at the subway station at Skarpnäck, Stockholm, during autumn 2016. There was a mixed population of 111 participants and in total five test scenarios were conducted. In scenario 1, 3 and 5 all the participants walked from one end of the walkway to the other. In scenario 2 and 4 the participants were divided into two groups, where one group walked (as in scenario 1, 3 and 5) from one end of the walkway to the other, while the other group started inside the train parked next to the elevated platform and joined the flow on the walkway as the first group passed the train doors. In addition to these five tests scenarios, reference tests and a survey study was performed. The results from the experiment show that the flow rate along the elevated platform decreased as the walkway was getting narrower. This was true for all the areas where the flow was measured. The flow rate on the walkway was higher where the train was parked next to the platform, compared to where the platform was open to the track area. Together with information collected in the survey study, this indicated that the height difference between the elevated platform and the track area affected the participants. The video analysis showed that the entire width of the walkway was used to a larger extent when a train was parked next to the walkway, compared to when one side was open to the track area. This also gives an indication of the significance of the height difference. When the participants were asked how they perceived their ability to pass others walking slower than themselves, nearly half of those who took part of the survey study reported problems. One of the three wheelchair users who participated in the test felt discomfort caused by the height and width of the elevated platform. In the survey, the test person indicated that the width of the walkway was of great importance for the sense of safety. The fact that the point of hesitation was at the point where the train ended, indicates that the height difference between the platform and the track area also can affect the movement along an elevated walkway for persons using wheelchairs.