The report aims to present and analyze the development of the environmentally differentiated fairway dues in Sweden and the impacts of the system. A system differentiated for sulphur oxides (SOx) and nitrogen oxides (NOx) was introduced in 1998. The implementation of the International Maritime Organization’s (IMO) stricter SOx requirements in the Baltic and North Sea areas in 2015 made the SOx differentiation obsolete. In 2018 the system was replaced by a new fee system with different differentiation. The Swedish Maritime Administration (SMA) is responsible for determining and collecting the fairway dues and is also dependent on this income as an important source of funding for its activities. The amounts to be paid and the emission levels that are necessary to be eligible for a certificate that entitles discounts are stated in the SMA’s regulations on fairway dues. These regulations have changed over the years and to give an overview of these changes a presentation of regulations and found amendments is provided. Except for some early studies evaluating the first few years of the environmentally differentiated fairway dues, little has been done to evaluate the impact of the policy instrument that was in place for 20 years. The information found in previous studies, annual reports and available data provided by the SMA is compiled and analyzed to present the impacts of the fairway dues from 1998 to 2017. The numbers and characteristics of vessels with SOx and NOx reduction certificates are compiled from several sources. Abatement techniques and costs are discussed. Available estimates of reduced emissions from certified vessels are presented and analyzed. As far as possible, the costs and benefits for society of reduced emissions are compared and the contribution to fulfillment of environmental objectives is discussed. More emphasis is placed on the NOx differentiation since problems with high levels of NOx emissions remain whereas SOx emissions have declined substantially in the Baltic Sea, especially since the implementation of stricter IMO requirements.

Syftet med rapporten är att presentera och analysera utvecklingen av de miljödifferentierade farledsavgifterna i Sverige och systemets inverkan. Ett system differentierat för svaveloxider (SOx) och kväveoxider (NOx) infördes 1998. Införandet av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) striktare SOx krav i Östersjön och Nordsjönsområdet 2015 ersatte behovet av SOx differentieringen. 2018 ersattes systemet av ett nytt avgiftssystem med en annan differentiering.
Sjöfartsverket ansvarar för att fastställa och infordra farledsavgifterna och är också beroende av denna inkomst som en viktig finansieringskälla till dess aktiviteter. De belopp som ska betalas och utsläppsnivåerna som krävs för att få ett certifikat som ger rätt till lägre farledsavgifter anges i Sjöfartsverkets föreskrifter om farledsavgift. Dessa föreskrifter har ändrats under åren och för att ge en överblick av dessa förändringar ges en presentation av föreskrifter och funna ändringar.
Förutom några tidiga studier som utvärderar de första åren av de miljödifferentierade farledsavgifterna, har lite gjorts för att utvärdera effekten av styrmedlet som var implementerat under 20 år. Information från tidigare studier, årliga rapporter och tillgängliga data från Sjöfartsverket sammanställs och analyseras för att presentera effekterna av farledsavgifterna från 1998 till 2017.
Antalet fartyg med SOx- och NOx-reduktionscertifikat och dess egenskaper sammanställs från flera källor. Åtgärder och kostnader för att minska utsläppen diskuteras. Tillgängliga uppskattningar av reducerade utsläpp från certifierade fartyg presenteras och analyseras. Så långt som möjligt jämförs samhällsekonomiska kostnader och nyttor av minskade utsläpp och bidraget till uppfyllandet av miljömål diskuteras. Mer fokus läggs på NOx-differentieringen eftersom problem med höga nivåer av NOx-utsläpp kvarstår, medan SOx-utsläppen har minskat avsevärt i Östersjön, särskilt efter införandet av IMO:s striktare krav.