Lika viktigt som att rekrytera rätt kompetens till en professionstjänst inom den prehospitala verksamheten inom hälso- och sjukvården lika viktigt är det att ansvara för att ambulansförare har adekvat körkompetens och körskicklighet. En ambulansförare med bristande insikt och skicklighet att genomföra säkra ambulanstransporter och som kör över sin egen förmåga riskerar nämligen andra människors hälsa och liv om ambulansen blir inblandad i en singelolycka eller krasch. Även om det alltid är ambulansföraren själv som har det totala föraransvaret så har ambulansarbetsgivarna d.v.s. den som rekryterar förarna och utbildar dem ett mycket stort ansvar. Utvilade och välutbildade ambulansförare har också ett betydande signalvärde som kan innebära att det interna trafiksäkerhetsarbetet är i harmoni och dessutom förenligt med den nationella nollvisionen. Föreliggande studie har visat att den inledande delen i rekryteringsprocessen av en ambulansförare genom platsannonser saknar viktig information om körkortsspecifika krav, körkompetens och körskicklighet. Annonser saknar också viktig kontaktinformation och uppgifter till arbetstagarorganisationerna. Studiens fokus består av en analys av platsannonser riktade till semestervikarier inom ambulansverksamheterna. Eftersom annonserna är den utåtriktade information om tjänsteinnehållet så blir detta även den officiella bilden som verksamheten ger av kravnivåer, trafiksäkerhetspolicy och arbetsmiljö.
Studien visar att över hälften av annonserna saknar precisa uppgifter om arbetstider för ambulansförarna trots att detta varit en av de största frågorna som lyfts fram inom forskning, debatt och i medierapporteringen i Sverige under senare år. De resultat som presenteras i minirapporten pekar på bristande information i platsannonser men indikerar också att det finns möjligheter att informera om förarspecifika krav för utryckningsförare inom ambulansverksamheten. Det finns också mycket goda exempel i några annonser där ambulansarbetsgivarna som textproducenter visat med tydlighet om kravnivåer, kompetensförhöjande åtgärder och dessutom varit öppna och tydliga med samtliga arbetsvillkor inklusive arbetstiderna. Ur ett trafiksäkerhetsperspektiv men även från arbetsmiljöperspektiv finns det ur dessa goda exempel möjligheter att reflektera och lära av andra verksamheters kunskaps- och kompetensuppbyggnad. Rapporten avslutas med frågor för vidare forskning och förslag på ytterligare åtgärder som fokuserar på förarskicklighet och föraruppdraget för ambulansförare. Ett förslag som diskuteras är kompetensbevis och lagkrav för utryckningsförare så att en nationell standard och nivå kan erhållas och upprätthållas.