Syftet med denna rapport är att beskriva mönstret för ryska handelsflöden in och ut ur Östersjön samt att diskutera vilken betydelse dessa flöden kan ha utifrån ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Problemställningens kärna är Rysslands värdering av betydelsen av den handel via Östersjön där det självt figurerar som ursprungsland eller slutdestination liksom konsekvenserna av dessa flöden. Ryssland uppfattar internationell handel i första hand utifrån ett realpolitiskt perspektiv, dvs. att förhållandet mellan säljare och köpare vanligtvis är asymmetriskt där den ena parten är mer beroende av att en viss transaktion faktiskt kom-mer till stånd. Den andra parten har därigenom ett betydligt bättre förhandlingsläge, vilket kan komma att utnyttjas för politiska och ekonomiska påtryckningar inom andra områden. Ryssland har fört en tydlig nationaliseringspolitik av sjöburna transporter via Östersjön med ett uttryckt mål att inte behöva vara beroende av transittrafik från hamnar i grannländerna. Genom denna politik har Ryssland relativt framgångsrikt både byggt ut befintliga och byggt nya hamnar i an-slutning till Östersjön och delvis lyckats minska sitt beroende av grannländernas hamnar. I rapporten beskrivs vikten av Östersjön för Rysslands internationella handel samt förs ett resonemang kring vilka utvecklingsmöjligheter dessa hamnar har. Rent generellt har Ryssland relativt dålig tillgång till egna hamnar och transporter genom nationella hamnar är relativt små i internationell jämförelse. Som en konsekvens av spatiala förhållanden, som vattendjup, isförhållanden och rysk markinfrastruktur föreligger dock flera begränsningar för vilka godsvolymer dessa hamnar kan hantera. Tillsammans utgör den handel som passerar ryska hamnar i Östersjön en betydande del av rysk export och är därmed en viktig faktor i att generera exportinkomster. Till exempel passerade 65 procent av rysk export till landets största handelsområde, EU, någon av landets Östersjöhamnar.