Att använda vegetation för att minska halterna av luftföroreningar i tätorter har blivit alltmer vanligt. Tidigare studier har visat att vegetationen bör placeras nära källan för att underlätta rening av luften via filtrering. Det finns också andra aspekter på hur vegetationen ska designas för att ge positiva effekter på luftkvaliteten. Då placeringen av vegetation mycket nära trafiken också kan ge effekter på trafiksäkerheten har denna studie kombinerat de nya rekommendationerna avseende luftkvalitet med en genomgång av hur vegetation behandlas i de planeringsprocesser som är aktuella för vägnära vegetation och hur vägnära vegetation påverkar trafiksäkerheten. Denna studie har genomförts främst med hjälp av litteraturstudier, både av vetenskaplig litteratur och av handledningar och annan typ av skriftligt material inom området. Viktiga slutsatser av studien är att vegetation behandlas på olika sätt i olika delar av planeringsprocesserna, vilket kan göra att hanteringen av vägnära vegetation ibland försvåras. Vår bedömning är att vägplanering och vegetationsplanering kan behöva integreras i fler fall. Avseende trafiksäkerhet finns rekommendationer om att röja den vegetation som hindrar synbarheten, både direkt och genom att skugga behövlig belysning. Det finns också anledning att hålla stamdiametrar nere för att minska risken för allvarlig skada, samt att beakta hur vegetation kan ta upp krockkrafter och minska skaderisken. Vegetationen kan också ha positiva trafiksäkerhetseffekter genom visuell eller fysisk avgränsning, skydda mot bländning eller användas som en hastighetsdämpande åtgärd.