För bedömningar av hur målet om en fossilfri transportsektor ska uppnås brukar allmänt betonas att trafikarbetet med bil behöver minska. Det räcker inte med enbart effektivare fordon, elektrifiering och alternativa bränslen. I det perspekti-vet är det problematiskt att biltrafiken totalt sett ökar, och har gjort så under lång tid. De prognoser som ligger till grund bland annat för den svenska infrastruktur-planeringen förutspår också att resandet fortsatt kommer att öka. Ökning i sig gör att det blir svårare att nå transportsektorns klimatmål. Dessutom spär eventuella ytterligare investeringar på väginfrastruktur – drivna av prognoser om biltrafik-ökningar – att målet blir än svårare (och dyrare) att nå. Detta är en svårhanterad spiral.
Den samlade resandeutvecklingen kan ses som summan av en rad olika drivkrafter, som verkar i olika riktningar. Det krävs en bättre förståelse för dem för att arbetet med att utveckla ett transportsystem som har potential att bidra till en fossilfri transportsektor ska kunna konkretiseras. Energimyndigheten har detta samordningsansvar för omställningen av transportsektorn till fossilfrihet där Transportstyrelsen, Trafikverket, Trafikanalys, Naturvårdsverket, Boverket med flera deltar.
Syftet med denna rapport är att utgöra underlag för en diskussion om möjliga insatser för att begränsa bilresandets omfattning. För att kunna föra en sådan diskussion är en bild av resandeutvecklingens drivkrafter väsentlig. Det är också viktigt att förstå den resandeutveckling som skett fram till idag, där det finns tydliga skillnader och förändringar/trender för till exempel generationer och kön.