Dagens regler för väg-, järnvägs-, tunnelbane- och spårvägstunnlar anger minimikrav för en tunnel utan speciella förutsättningar eller speciell utformning. De stora tunnlar som byggs idag har dock en hög trafikbelastning och en utformning som ofta är komplex, med exempelvis trafikplatser inne i tunneln. Enligt regelverket krävs då riskanalyser för att säkerställa att tunnlar utformas så att de blir tillräckligt säkra för trafikanter. En optimering av säkerheten i en enskild tunnel förutsätter dock någon form av allmänt accepterad målnivå för godtagbar säkerhet – ett säkerhetsmål. Detta saknas i befintligt regelverk. Utan ett sådant mål blir det praktiskt taget omöjligt att veta om de funktionskrav som ställs i gällande lagstiftning verkligen är uppfyllda.
Projektet utgör en fortsättning på FoI-projektet ”Säkerhetsmål för trafikanter i vägtunnlar, järnvägstunnlar och tunnelbana” (Transportstyrelsen, 2016).
I denna rapport föreslås en lägsta acceptabel säkerhetsnivå för vägtunnlar, järnvägstunnlar, spårvägstunnlar och tunnelbanor uttryckt i ett F/N-diagram som risk att förolyckas per personkilometer, baserat på en risk- och samhällsekonomisk analys. I rapporten identifieras vidare ett lämpligt ALARP-område (As Low As Reasonable Practicable) för riskanalysen och acceptanskriterier. Föreslagna säkerhetsmål är också kopplade till lämplig verifieringsmetod.