Assessment of the performance of road markings are carried out regularly to various degrees in the Nordic countries. During the coming years, the Nordic certification system for road marking materials will come into force, which means that a documented product approval (i.e. certification) will be required for use of the material on roads managed by the national road authorities. The requirements are introduced successively as the existing contracts expire. The aim of this project is to monitor and follow up how road marking quality is influenced by the introduction of the certification system in Denmark, Norway and Sweden. If the performance does not develop as expected, continuous assessments give the opportunity to react and adjust the requirements in the future. Furthermore, the aim is to show possible differences in road marking performance between the three countries, similar regions in the three countries and TEN-T-roads. The study is based on mobile road assessment measurements carried out in Denmark, Norway and Sweden by Ramböll AB. In total 71 road objects were measured in Denmark, 101 in Norway and 436 in Sweden. The following variables were studied: retroreflectivity of dry and wet road markings, relative visibility of dry and wet road markings, relative pre-view-time (pvt) of dry and wet road markings and cover index. The results show that the retroreflectivity requirement of dry road markings is roughly fulfilled in 50 % of the measured objects. The retroreflectivity is a little bit higher for lane and centre lines. Some retroreflectivity values are low, e.g. on motor-way edge lines in Denmark. However, this is compensated for by a large area, which nevertheless means good visibility. The opposite: edge lines on Swedish two-lane roads have high retroreflectivity, which would imply good visibility. However, the road marking area is small, thus reducing the visibility in comparison with both Danish and Norwegian edge lines. Regarding wet road markings, road markings in Norway has have higher retroreflectivity than in Denmark and Sweden for every road class. The cover index is significantly lower in Denmark than in Norway and Sweden. This fact may be explained the use of studded tyres in the two last mentioned countries, which might lead reconditioning of the road markings more often. A comparison between the performance on the Trans-European Transport Network (TEN-T) and other roads showed that there are only minor differences between the TEN-T and other roads in Denmark and Norway, while in Sweden the retroreflectivity has somewhat higher levels for the TEN-T network (175 mcd/m2/lx compared to 162 mcd/m2/lx). The results for visibility show larger differences between TEN-T or non-TEN-T and for all countries the visibility is higher for the TEN-T net- work. The pre-view-time in Denmark and Norway is lower on the measured TEN-T roads while in Sweden there is no significant difference between the road types. For all countries, the mean speed limit is higher on the TEN-T roads than on other roads, which leads to shorter pre-view-time. In the first year of the project, it is not possible to study any effect of the Nordic certification system for road markings. However, in the coming years, some effects, hopefully positive, would be possible to register. In conclusion, there is no large difference in road marking performance in the three countries. The only significant difference is the poor visibility of edge lines on two-lane roads in Sweden and the good performance of wet road markings in Norway.

Bedömning av vägmarkeringarnas tillstånd genomförs regelbundet i olika omfattning i de nordiska länderna. Under de närmaste åren kommer ett certifieringssystem för vägmarkeringsmaterial att träda i kraft i Norden, vilket innebär att ett dokumenterat produktgodkännande (certifiering) kommer att krävas för att materialet ska få användas på vägar som förvaltas av de nationella vägmyndigheterna. De nya kraven införs succesivt efter att de befintliga entreprenaderna löper ut. Det huvudsakliga syftet med föreliggande studie är att med tillståndmätningar, dels under 2017 skaffa en bra bild av vägmarkeringarnas funktion innan det nya certifieringssystemet börjar tillämpas, dels med fortsatta mätningar under 2018 – 2021 studera utvecklingen och effekterna av certifieringens införande. Syftet är också att visa eventuella skillnader i vägmarkeringsprestanda mellan de tre länderna som ingår i projektet: Danmark, Norge och Sverige. Studien baseras på mobila tillståndsmätningar utförda i Danmark, Norge och Sverige av Ramböll AB. Totalt mättes 71 vägobjekt i Danmark, 101 i Norge och 436 i Sverige. Följande variabler studerades: retroreflexion för torra och våta vägmarkeringar, relativ synbarhet för torra och våta vägmarkeringar, relativ pre-view-time (pvt) för torra och våta vägmarkeringar samt väg-markeringens täckningsgrad. Resultaten visar att retroreflexionskravet för nya, torra vägmarkeringar (150 mcd/m2/lx) är uppfyllt för ca 50 % av de studerade vägobjekten. Retroreflexionen är något högre för körfältsmarkeringar och mittmarkeringar än för kantmarkeringar. För t.ex. kantmarkeringar på motorvägar i Danmark är retroreflexionen låg. Detta kompenseras dock av att dessa vägmarkeringar har en stor area, vilket innebär att den synbarheten ändå blir god. För tvåfältsvägar i Sverige är situationen den omvända, där har kantmarkeringarna hög retroreflexion, men arean är liten och den synbarheten blir därmed lägre än för såväl Danmark som Norge. När våta kantmarkeringar studeras har vägmarkeringar i Norge högre retroreflexion än både de i Danmark och Sverige. Vägmarkeringens täckningsgrad är lägre i Danmark än i Norge och Sverige. Detta skulle kunna bero på att dubbdäck är vanligare i Sverige och Norge vilket innebär att vägmarkeringen behöver kompletteras oftare och en ny vägmarkering för-väntas ha högre täckningsgrad än en gammal. En jämförelse mellan det TransEuropeiska Transportvägnätet (TEN-T) och andra vägar visade att det endast finns mindre funktionsskillnader mellan TEN-T vägnätets och övrigt vägnätets vägmarkeringar i Danmark och Norge, medan den i Sverige är något högre för TEN- T-vägnätet (175 mcd/m2/lx jämfört med 162 mcd/m2/lx). Resultaten för synbarhet visar större skillnader mellan TEN-T eller icke-TEN-T och för alla ingående länder är den synbarheten längre för TEN-T-vägnätet. Pre-view-time i Danmark och Norge är kortare på de studerade TEN-T-vägarna, medan det i Sverige inte finns någon signifikant skillnad i pre-view-time mellan vägtyperna. För alla tre länderna är hastighetsgränserna i medeltal högre på TEN-T-vägnätet än på det övriga vägnätet, vilket ger kortare pre-view-time. Sammanfattningsvis är det ganska små skillnader i vägmarkeringarnas funktion när man jämför Danmark, Norge och Sverige. Undantagen är den relativt låga synbarheten hos kantlinjerna på svenska tvåfältsvägar, trots en hög retroreflexion, och en hög synbarhet hos våta vägmarkeringar i Norge.