Detta projekt är en fortsättning på en tidigare kunskapssammanställning kring Artrik energiutvinning som genomfördes av SLU och IVL under 2017 i samarbete med Trafikverket. Huvudtanken i arbetet är att vägkanter kan ses som en värdefull resurs i landskapet. Vägkanter slås generellt för att säkerställa säkra transporter, men den återkommande hävden av vegetationen har också resulterat i att det skapats biotoper som annars är ovanliga i dagens landskap. En del av dessa slåttrade vägkanter har en potential att fungera som livsutrymme eller habitat för organismer knutna till traditionella ängsmarker. Många av dessa organismer är idag hotade p.g.a. ett alltmer rationellt jordbruk. I det förra projektet undersökte vi möjligheten att utveckla vägkanternas biologiska värden samtidigt som man utvinner energi genom skörd och omvandling av biomassa, främst till biogas eller bioetanol. Initialt undersökte vi också möjligheten att skörda vedartad vegetation, men valde att fokusera på gräsartad vegetation eftersom den som dominerande växtslag har störst biomassapotential. Vi valde tre scenarier som vi arbetat vidare med: 1) Mark som redan har stor artrikedom. För att behålla och utveckla den är det viktigt att ta bort biomassan vid slåtter för att bibehålla växtnäringsstatusen eller till och med magra ut jorden ytterligare. 2) Mark med potential till större artrikedom, vilket inkluderar mark där slåtter och borttagning av biomassan på sikt magrar ut jorden och därmed verkar för att öka artrikedomen. 3) Mark som inte har lika stort värde vad gäller artrik flora, men som energimässigt sett har en biomassapotential genom att den är näringsrik. Ofta finns denna i anslutning till jordbruksmark där den inte sällan anses som ett problem av jordbrukarna genom hög förekomst av åkerogräs.