Runt om i Sverige pågår idag satsningar för att stödja utvecklingen av så kallad smart mobilitet. Smart mobilitet är en samlingsbeteckning för tekniska innovationer relaterade till digitalisering, mobilt internet och appar, intelligenta infrastrukturer och automatisering – men också beteendeförändring som till exempel en övergång till nyttjande istället för ägande. Här ingår således appar för att dela bilresor, plattformar för att dela elfordon eller nya delade lösningar som el-scootrar som man hyr via en smartphone. Satsningarna är sprungna ur innovationspolitiska ambitioner, men det finns också en föreställning om att smart mobilitet potentiellt kan bidra till att uppnå hållbarhetsmål, inte minst mot bakgrund av en förhoppning om fler delade resor. Syftet med den här rapporten är att, med avstamp i delningslitteraturen, teoretisera och analysera hur delad smart mobilitet kan begreppsliggöras, förstås och problematiseras.
Delningsekonomin kan, något förenklat, definieras som en ekonomi som bygger på tillgång till – snarare än ägande av – varor och tjänster. Det finns en flora av olika definitioner, men gemensamma drag är, utöver betoningen på nyttjande, föreställningen om underutnyttjade varor/tjänster, vikten av informations- och kommunikationsteknologi, och betydelsen av plattformar.
I rapporten diskuterar vi hur delad smart mobilitet kan begreppsliggöras och förstås genom att ta avstamp i tre dimensioner av begreppet: (i) tillgång, (ii) plattformar och (iii) gemenskap.