Askvägar i skogsbruket : metod-effekt-kostnad
Series: Skogforsk. Arbetsrapport ; 1036-2020Publication details: Uppsala : Skogforsk, 2020Description: 81 sSubject(s): Online resources: Abstract: Aska från förbränningsanläggningar har tidigare föreslagits som förstärkningsmaterial i skogsbilvägar. Bärighetshöjande effekter har kunnat konstaterats på testvägar i ett antal studier och miljöeffekterna har varit små. Något som däremot endast i liten grad studerats i Sverige är arbetsmetoder och deras kostnader vid askförstärkning av skogsbilvägar. För att undersöka det har SCA och Skogforsk jämfört fyra olika metoder för att bygga askförstärkta bärlager med avseende på tekniskt resultat och kostnad för anläggningsarbetet. Metoderna testades på två försöksvägar; en i Timrå och en i Sundsvalls kommun. Den ena vägen var en gammal väg som behövde rustas upp medan den andra nybröts. I alla metoder blandades 20–25 viktprocent flygaska från Ortvikens pappersbruk med stenkrossmaterial (0–32 mm) och vatten. Det som skilde metoderna åt var blandningstekniken. Följande metoder testades: • Blandning på väg med väghyvel • Blandning på väg med vägfräs • Blandning med blandningsskopa vid lagerplats • Blandning i stenkrossverk vid bergtäkt Efter att materialet lagts ut på försöksvägarna bevattnades det och kompakterades med vibrovält. När 30 dagar gått mättes dess hårdhet (uttryckt som CBR-värde, California bearing ratio) med dynamisk konpenetrometer samt tung fallviktsmätning.
Aska från förbränningsanläggningar har tidigare föreslagits som förstärkningsmaterial i skogsbilvägar. Bärighetshöjande effekter har kunnat konstaterats på testvägar i ett antal studier och miljöeffekterna har varit små. Något som däremot endast i liten grad studerats i Sverige är arbetsmetoder och deras kostnader vid askförstärkning av skogsbilvägar. För att undersöka det har SCA och Skogforsk jämfört fyra olika metoder för att bygga askförstärkta bärlager med avseende på tekniskt resultat och kostnad för anläggningsarbetet.
Metoderna testades på två försöksvägar; en i Timrå och en i Sundsvalls kommun. Den ena vägen var en gammal väg som behövde rustas upp medan den andra nybröts. I alla metoder blandades 20–25 viktprocent flygaska från Ortvikens pappersbruk med stenkrossmaterial (0–32 mm) och vatten. Det som skilde metoderna åt var blandningstekniken.
Följande metoder testades:
• Blandning på väg med väghyvel
• Blandning på väg med vägfräs
• Blandning med blandningsskopa vid lagerplats
• Blandning i stenkrossverk vid bergtäkt
Efter att materialet lagts ut på försöksvägarna bevattnades det och kompakterades med vibrovält. När 30 dagar gått mättes dess hårdhet (uttryckt som CBR-värde, California bearing ratio) med dynamisk konpenetrometer samt tung fallviktsmätning.