För att möta klimatutmaningar och önskemål om mer hållbara städer måste mer göras för att fler resor i städerna ska göras med hållbara transporter. En viktig del i detta är att bygga ut och förbättra de hållbara transportslagen i relation till bilen. Stadsmiljöavtal är ett sätt för staten att påverka kommuner och regioner att göra mer för att öka andelen hållbara transporter. Stadsmiljöavtalet introducerades 2015 som ett styrmedel för det ändamålet och Trafikverket fick i början av 2015 ett regeringsuppdrag att ta fram ett förslag på ett ramverk för stadsmiljöavtal. Två miljarder kronor var avsatta för perioden 2015-2018. Förordning om stöd för att främja hållbara stadsmiljöer (SFS 2015:579) kom i oktober 2015 och reglerar processen med stadsmiljöavtal. Där beskrivs det tydligt vad syftet med stadsmiljöavtalen är, att ge stöd för ”åtgärder i städer som leder till ökad andel persontransporter med kollektivtrafik eller cykeltrafik… Åtgärderna ska leda till energieffektiva lösningar med låga utsläpp av växthusgaser och bidra till att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö nås. Stödet bör särskilt främja innovativa, kapacitetsstarka och resurseffektiva lösningar…” Syftet med denna rapport är att beskriva de faktiska effekterna av åtgärder och motprestationer som görs inom ramen för stadsmiljöavtalet.