Svensk järnvägslagstiftning ställer krav på infrastrukturförvaltaren att denne skall reservera kapacitet under den årliga kapacitetstilldelningsprocessen för tilldelning under tågplanens genomförande. Sådan så kallad reservkapacitet, till skillnad mot restkapacitet som är kapacitet som blir över vid årlig tilldelning, skall möjliggöra en följsamhet för tillkommande behov men även hantering av uppkommande förändringar så att effektiv användning av infrastrukturen säkerställs. Forsknings- och innovationsprojektet RIT, Reservkapacitet i Tilldelningsprocessen, studerar hur reservkapacitet kan åstadkommas med beaktande av krav på transparens, och rättvisa för aktörerna samt nytta för samhället. Vägledande för resultaten i RIT är att järnvägens aktörer skall kunna ställa sig bakom de principer som projektet RIT tar fram. Denna underlagsrapport två fokuserar på om och hur ett underlag för avsättning av reservkapacitet skall kunna tas fram. Två metoder har identifierats, dels att undersöka tidigare tågplaner och mängden sökta tåglägen under tågplanernas genomförande, dels möjligheterna att genom intervjuer och årligt återkommande marknadsundersökningar från aktörerna kunna identifiera behovet av reservkapacitet. Denna rapport omfattar huvudsakligen den första av de två möjliga sätten att identifiera reservkapacitet. En process som på ett grovt plan beskriver en möjlig framtida hantering av reservkapacitet ges också i rapporten. Denna process är sammanvävd med den nuvarande kapacitetstilldelningsprocessen.