Denna uppsats undersöker bilen och bilsamhällets relation till människan och miljön genom att närmare studera den svenska bilindustrins politiska aktiviteter i samband med 1970-talets oljekriser och den sammankopplade strukturkrisen. Särskilt söker uppsatsen att förklara bilindustrins motstånd mot svenska myndigheters försök att snabbt minska luftföroreningar från bilavgaser, där jag fokuserar på den svenska industrins argument kring ett harmoniserat regelsystem i Europa. Uppsatsen visar att industrin motstånd mot strikta utsläppsregler varken huvudsakligen var en respons på miljörörelsens bilkritik eller en kall företagsekonomisk kalkyl, utan sprunget ur problem relaterande till ett komplext och internationellt integrerat handelssystem för bilar. Utifrån dessa resultat drar uppsatsen lärdomar kring den gröna omställningen av fordonsflottan, dels vad gäller relationer mellan enskilda stater och det internationella ekonomiska och politiska systemet, dels kring industrins makt att styra utvecklingen och dels kring framtiden för bilsamhället.