Härtill 3 uppsatser

Lic.-avh. (sammanfattning) Stockholm : Kungliga Tekniska högskolan, 2022

During the last decade, self-driving technology has become increasingly visible in the news, with the vision that people would enter vehicles that drive themselves, and that people could instead rest, read the newspaper, or have a meeting. However, these visions have mainly focused on the potential for car usage, even though public transport could benefit greatly from self-driving technology. For bus traffic, the bus driver accounts for half of the cost of driving, and savings on personnel costs could, for example, be reinvested in expanded public transport service or used to lower taxes. At the same time, more research has shown potential problems linked to self-driving technology, for example that more comfortable driving would lead to more traffic, which in turn would lead to increased emissions, higher noise levels in cities or further focus on car-centric infrastructure. For public transport, the driver's role in creating safety and acting as problem solvers has also been emphasized - who should I ask for directions if there is no knowledgeable driver on board? Various methods have previously been used to explore the social effects of self-driving technology and in this dissertation I have used so-called "four-stage models", more specifically the Swedish transport model Sampers. Four-stage models have been used for 50 years to evaluate effects on the transport system from e.g. infrastructure changes, but these models face new challenges, handling vehicles that drive by themselves. In my research, I have adjusted the model to simulate self-driving technology and investigated what effects this has on, for example, traffic volumes and emissions.

Självkörande teknik har under det senast decenniet synts allt mer i media, med målet att människor ska slippa köra själv på väg till jobbet, och istället kunna vila, läsa tidningen eller hålla ett möte. Dessa visioner har dock i huvudsak fokuserat på just bilen, trots att kollektivtrafiken skulle kunna dra stor nytta av självkörande teknik. För busstrafik står bussföraren för hälften av kostnaden för att köra trafiken, och besparingar på personalkostnader skulle t ex kunna återinvesteras i mer utökad kollektivtrafik, lägre skatter eller utökad välfärd inom andra områden. Samtidigt så har alltmer forskning visat på potentiella problem kopplat till självkörande teknik, exempelvis att den mer bekväma körningen skulle leda till mer trafik som i sin tur leder till mer utsläpp, höjda bullernivåer i städer eller ytterligare fokus på bilcentrerad infrastruktur. För kollektivtrafiken har även förarens roll som trygghetsskapande och som problemlösare lyfts fram – vem ska jag fråga om vägen om det inte finns en kunnig förare ombord? Olika metoder har tidigare använts för att utforska samhällseffekterna av självkörande teknik, i den här avhandlingen har jag använt mig av så kallade ”fyrstegsmodeller”, mer specifikt den svenska transportmodellen Sampers. Fyrstegsmodeller har använts i uppemot 50 år för att utvärdera effekter på transportsystemet, men har ställts inför nya krav på att hantera fordon som körs av sig själva. Inom min forskning har jag gjort anpassningar av modellen för att simulera självkörande teknik och undersökt vilka effekter detta får på t ex trafikvolymer och utsläpp.