Reservkapacitet är kapacitet som medvetet avsätts under kapacitetstilldelningen fram till fastställelsen för att kunna nyttjas under verkställandet av tågplanen. Reservkapacitet är ett lagkrav i svenska järnvägslag, men har hitintills inte haft en formaliserad process kring sig, ej heller principer för hur reservkapacitet representeras, värderas, beräknas, reserveras eller tilldelas. Projektet RIT studerar dessa frågor på ett principiellt plan och söker svar på vilka principer som bör vara vägledande för reservkapaciteten. Reservkapacitet och restkapacitet har identifierats som två olika begrepp. Restkapacitet är kapacitet som blir över, som ingen sökande efterfrågat. Reservkapacitet är kapacitet som aktivt avsätts av infrastrukturförvaltare för senare tilldelning. Syftet är att säkerställa förmåga att tilldela effektiva tåglägen och/eller banarbeten även under innevarande tågplan.

Each year railway undertakings (RUs) apply for capacity to run trains on the railway infrastructure. The infrastructure manager (IM) should make a complete timetable for all applications together with capacity restrictions when maintenance etc must be performed. In this process, referred to as the capacity allocation process, the IM should also schedule some reserve capacity for later use during the execution of the plan. The reserve capacity then competes with the applied capacity of the RUs, since it is only motivated to introduce reserve capacity where there is a capacity scarcity. If there is plenty of rest capacity (capacity that no one applied for in the yearly process), then there is no need for reserve capacity. Since reserve capacity competes with all other capacity applied for in the yearly capacity allocation process, the amount, location and lines where reserve capacity is introduced must be founded in fair and sound principles in order for the RUs in the yearly process to accept the costs taken to make room for the reserve capacity. This report addresses such models and methods for the Swedish capacity allocation process. The report in part summarizes in condensed form the two earlier reports that have been published, as well as reports some new material regarding process descriptions, data analyses of previous years’ timetables and interviews with three different RUs. The report also gives some recommendations to the Swedish IM Trafikverket about tools for representing reserve capacity, design of the process and how to allocate paths based on reserve capacity once capacity has been reserved.