Trafikverket har ett uppdrag att aktivt arbeta för att öka trafiksäkerheten på de statliga vägarna. Rätt hastighetsgräns är en viktig del i detta arbete och det pågår en nationell översyn utifrån dagens kriterier för en säker väg. Många landsbygdsvägar som tidigare hade 90 km/tim får antingen sänkt hastighetsgräns till 80 km/tim eller byggs om till 2+1-väg och får höjd hastighetsgräns till 100 km/tim. Regionala och kommunala beslutsfattare har ofta invändningar mot att hastigheten sänks, framför allt när sänkningarna gäller långa sträckor och i regioner med relativt låga trafikflöden. För Trafikverkets del har en grundprincip också varit att undvika frekventa ändringar av hastighetsgränsen (s.k. plottrighet), vilket minskar flexibiliteten i samband med att man sätter hastighetsgränser. Syftet med det här projektet har varit att utreda argument för och emot frekventa ändringar av hastighetsgränser och att ta fram ett uppdaterat forskningsunderlag som Trafikverket kan använda för att utarbeta en ny rekommendation om att sätta hastighetsgränser. Resultaten visar att utifrån dagens kunskapsläge går det inte att säga vad effekten på hastighetsefterlevnaden skulle bli om man lättade på dagens krav att undvika plottrighet. Här behövs mer forskning, dels om hur trafikanterna upplever plottrighet, dels hur de anpassar sin hastighet när hastighetsgränsen ändras ofta. För att öka tydligheten i systemet för hastighetsgränser bör man överväga att ta bort vissa gränser, på landsbygdvägar främst 90 km/tim. Att sätta hastighetsgränser innebär en konflikt mellan trafiksäkerhet och restid för bilister. Det saknas idag en generell vägledning i hur man ska prioritera mellan olika transportpolitiska mål och det finns ett behov av att Trafikverket tydligare beskriver de avväganden som faktiskt görs. För detta behövs bra underlag med realistiska restidsförluster som varken under- eller överdrivs. Sänkta hastigheter bidrar inte bara till att förbättra trafiksäkerheten utan också till att uppfylla det transportpolitiska etappmålet om minskade utsläpp av växthusgaser, en synergieffekt som borde utnyttjas i högre utsträckning än idag.

The Swedish Transport Administration has a mission to increase traffic safety on state roads. One important part of this work is to decide the appropriate speed limits. A national review, based on today's criteria for a safe road, is underway. Many rural roads that previously had 90 km/h either have the speed limit lowered to 80 km/h or are rebuilt to 2+1 roads with speed limit set to 100 km/h. A basic principle has also been to avoid frequent speed limit changes, which reduces the flexibility in speed limit setting. Regional and municipal decision-makers are often critical to speed reductions, especially when they apply to long distances. The aim of this project has been to investigate arguments for and against frequent speed limit changes and to produce an updated research document that can be used by the Swedish Transport Administration to prepare new recommendations on setting speed limits. The results show that more research is needed on the effects of frequent speed limit changes both on road user experience, and on actual speed adjustment when the speed limit changes frequently. To increase the clarity of the speed limit system, consideration should be given to removing certain limits, mainly 90 km/h on rural roads. Setting speed limits means a conflict between road safety and travel time for motorists. There is currently a lack of general guidance on how to prioritize between different transport policy goals and the Swedish Transport Administration need to more clearly describe the priorities that are actually made. For this, realistic travel time losses that are neither understated nor exaggerated are needed. Reduced speeds not only contribute to improving traffic safety, but also to fulfilling the transport policy goal of reduced emissions of greenhouse gases, a synergistic effect that should be utilized to a greater extent than today.