På senare år har kollektivtrafikbranschen i Sverige börjat fasa ut tekniken där man lagrar resrättigheter (biljetter) på chip i fysiska plastkort. Tekniken ersätts oftast med digitala biljetter som levereras via en app i en mobiltelefon (smartphone). Man har dock sett ett fortsatt behov från resenärer att kunna resa utan en mobil. Det främsta användarfallet här är skolkort till elever som av kommunen tilldelas reserättigheter i kollektivtrafiken, men också resenärer som inte kan eller vill använda mobiltelefon eller ladda ned appar. För att lösa detta utan att behöva lagra de digitala biljetterna på ett kort, har många valt att använda kort där chippet endast fungerar som en unik identifikator (ID). Mot detta ID knyts sedan biljetter i det centrala biljettsystemet. Biljetterna distribueras därmed inte ut till resenären, utan när resenären visar upp sitt ID så kan en validator eller en kontrollantutrustning som är i kontakt med biljettsystemet kontrollera att det finns en giltig biljett knuten till detta ID (eller inte). Dessa kort skall inte förväxlas med vanliga ID-kort som idag har chip. De ska heller inte förväxlas med bank- och kreditkort som också har chip. De ”ID-kort” som avses i detta dokument bär endast en unik identifikator på ett chip. Chippet behöver heller inte vara placerat i ett plastkort, utan kan lika gärna finnas i en mobil, i ett klockarmband eller liknande, så kallade “wearables”. Denna typ av chip kan också finnas inopererade under huden.