Härtill 5 uppsatser

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Kungliga Tekniska högskolan, 2024

The building of infrastructure is a capital and resource-demanding activity, generally carried out in large interorganizational projects. Most infrastructure clients are public entities, implying that contracting processes are governed by public procurement regulations. Many infrastructure projects have high requirements for sustainability, both regarding impact on the local environment and the climate footprint. In addition to this, the construction often takes place in urban areas. To manage this complexity and uncertainty it has, over the past decades, become more common for public clients to apply procurement strategies that aim at fostering a good collaboration and integrate processes between client and contractor. Despite examples of advantages with such collaborative contracting the results vary and the institutionalization of collaborative contracting practices has proven difficult. Additionally, concepts and models vary between contexts and are hard to compare. How clients develop their procurement strategies and project practices, therefore, merits close attention. When the public sector uses procurement as tools to achieve their strategic goals, it is reasonable to analyze such decisions and processes as cases of policy implementation. Still, however, a large part of existing research on procurement of collaborative contracting focuses on a single project. By directing focus toward the organization as a whole, and on the implementation process of procurement strategies in several projects over time, the thesis aims to increase the understanding of how new organizational practices develop at different levels in public project-based organizations. The empirical foundation of the thesis is a longitudinal case study that follows the implementation of a new procurement strategy in the Swedish Transport Administration over seven years. The material includes data from seven projects that all used a two-stage Early Contractor Involvement model (called High collaboration).

En stor andel offentliga medel investeras i underhåll och utveckling av väg och järnväg. Många infrastrukturprojekt byggs idag i tättbebyggda områden och har höga hållbarhetskrav, både gällande inverkan på närmiljön och avseende anläggningens klimatavtryck. Den här typen av projekt är ofta svåra och komplexa att genomföra. För att kunna hantera komplexitet och osäkerhet har det under de senaste 30 åren blivit vanligare att beställare använder sig av upphandlingsmodeller som syftar till att skapa ett gott samarbete och integrera vissa processer mellan beställare och entreprenör. Trots att det finns mycket goda erfarenheter av att använda samverkanskontrakt finns också stora variationer i både resultaten på projektnivå och mellan de definitioner och begrepp som används. De stora variationerna är ett problem eftersom det försvårar lärande och etableringen av gemensamma arbetssätt i sektorn. Att studera hur samverkanskontrakt i infrastrukturprojekt upphandlas, drivs och färdigställs i praktiken är därför viktigt. När offentliga beställare använder upphandlingsmodeller som verktyg för att uppnå sina verksamhetsmål är det befogat att analysera dem som uttryck för policybeslut. Dock har en stor del av den existerande forskningen om upphandling av samverkanskontrakt endast ett enskilt projekt i fokus. För att öka offentliga beställares möjligheter att förändra arbetssätt och implementera nya upphandlingsmodeller på ett bredare plan är det dock viktigt att undersöka hur förändring av upphandling och arbetssätt sker över tid, i flera projekt och i relation till hur organisationen i fungerar i stort. Syftet med denna avhandling är att öka förståelsen för hur nya arbetssätt utvecklas på olika nivåer i offentliga projektbaserade organisationer. Den empiriska basen är en longitudinell fallstudie som följer implementeringen av en ny samverkansinriktad upphandlingsmodell i Trafikverket under sju år. Materialet innefattar data från sju projekt som alla använt sig av en form av tvåfaskontrakt (upphandlingsmodellen Samverkan Hög), samt en beskrivning av utvecklingen på central nivå, främst hos inköpsavdelningen.