Viltolyckor svarar för merparten (> 60 %) av alla polisrapporterade vägtrafikolyckor och kräver därmed en betydande polisiär insats. Viltpåkörningar utgör även en betydande del i alla felanmälningar på järnvägen. Trenden i viltolycksstatistiken har varit ökande under flera årtionden, men verkar bara delvis återspegla tillväxten i trafikarbetet och förändringen i viltstammarna. Åtgärder mot viltolyckor, i första hand viltstängsel, har möjligen ökat trafiksäkerheten lokalt i stråken som åtgärdats, men har aldrig varit avsedda för att minska antalet viltolyckor i ett landskapsperspektiv. I takt med att fordonen har blivit allt säkrare har antalet personskador vid viltolyckor minskat tydligt, trots att antalet polisregistrerade viltolyckor har ökat. Prognosen för utvecklingen av viltolyckor under kommande 10–15 år visar en positiv, alltså ökande trend - om inte åtgärdsarbetet förstärks och ges ett bredare fokus. Detta PM är ett uppdaterat underlag för bedömning av viltolyckors samhällskostnader. Arbetet har utförts inom ramen för ett forskningsprojekt och svarar på Trafikverkets uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 2022 kring viltolyckssituationen. Uppdateringen återspeglar nya kostnadsschabloner i ASEK 7 gällande personskadeolyckor och väger in förändringar i viltolycksstatistiken och höjda ersättningsnivåer för eftersök av trafikskadat vilt samt hantering av polisanmälningar. Kostnader för viltpåkörningar på järnväg redovisas också, men mera översiktligt.