Paint in road markings contains microplastics (MP) which can be released by wear from traffic. High emissions of road MPs have been theoretically estimated in Sweden which has placed the road network as the worst MP polluter. Data from field measurements are scarce so if that gap could be filled it would shed light on previous assumptions. Two road run-off treatment systems along the E4 road through Stockholm city were studied for over three years. The primary aim was to cast light on selected mineral filters' capacity to remove dissolved pollutants, e.g. metals. The sediments collected in the two systems' reservoirs were later in focus for a study of MPs. Superficial water in the Lilla Essingen pond and the Gröndal sedimentation reservoir were removed by pumping until the bottom sediment was available for sampling. The pond and the reservoir are outdoor and indoor systems and the first-mentioned receives some stormwater from a housing area. Both systems receive road runoff from the Essinge route of the E4 road by gutters hanging under bridges. Ten sediment samples from each system were investigated for physical parameters and microplastic content. The Lilla Essingen pond stored less sediment than Gröndal due to its smaller catchment area, however, calculated per m2 runoff area it was the opposite 1.32 kg and 1.09 kg dry weight, respectively. This difference is caused by the pond receiving organic material from lawns within the catchment area. The microplastic analysis included 13 polymers and rubber of which only three connected to road marking paint (RMP).

Färg i vägmarkeringar innehåller mikroplast (MP) som kan frigöras vid slitage från trafiken. Exempel på vägmarkeringar är körfältslinjer och trappflexlinjer. Höga utsläpp av mikroplast från vägmarkeringar har teoretiskt uppskattats i Sverige vilket har placerat vägnätet som den värsta MP-förorenaren. Data från fältmätningar är knappa så om det gapet kunde fyllas skulle det kunna verifiera eller förkasta tidigare antaganden. Två reningssystem för vägavrinning längs E4:an genom Stockholms stad studerades i över tre år i ett projekt som drevs av Trafikverket i samarbete med KTH. Det primära syftet var att belysa utvalda mineralfilters förmåga att avlägsna lösta föroreningar, t.ex. metaller. Sedimenten som samlades in i de två systemens reservoarer var senare i fokus för en studie av MP. Vattnet i Lilla Essingen-dammen och Gröndal sedimenteringsmagasin togs bort genom pumpning tills bottensedimentet var tillgängligt för provtagning. Dammen ligger under Essinge-bron som på så sätt bildar ett tak och magasinet ligger i ett bergrum. Båda systemen tar emot vägavrinning från Essingesträckningen på E4:an till hängrännor som för dagvattnet till anläggningarna.Tio sedimentprover från varje system undersöktes med avseende på fysikaliska parametrar och innehåll av mikroplast. Lilla Essingen dammen lagrade mindre sediment än Gröndal på grund av dess mindre avrinningsområde, men räknat per m2 avrinningsområde var det motsatt förhållande; 1,32 kg/m2 respektive 1,09 kg/m2 torrvikt. Denna skillnad orsakas av att dammen tar emot organiskt material från gräsmattor inom avrinningsområdet. Mikroplastanalysen, utförd av det certifierade laboratoriet Eurofins, omfattade 13 mikroplaster varav endast tre anses vara kopplade till vägmarkeringsfärg (RMP).