To acquire experience with respect to the frost and salt-frost resistance of concrete from representative outdoor environments an investigation was started in Sweden in the mid-nineties which was a national collaborative project called “Beständighet Tösaltad Betong” (Durability of concrete exposed to saline highway environment). Both in 1996 and in 1997 a large number of concrete mixes with different binder types and combinations, water-to-binder ratios and air contents were exposed at the field test site along the highway 40, in the south-western part of Sweden close to the city of Borås. The aim with this project is to investigate the resistance to external and internal frost damage in combination with aging effects (mainly carbonation) of concrete specimens placed at the field test site in 1997. And further, to compare the salt-frost resistance from the field exposure with the accelerated laboratory test that was carried out on parallel specimens at young age at the same time as the specimens were placed at the field site. To be able to detect both external and internal frost damage, the change in volume and ultrasonic pulse transmission time were measured. This has been done on several occasions previously, the last time this was carried out was after 12 years of exposure, in this project a follow-up of these measurements has been carried out after 24 years of exposure. In conjunction with the above measurements also visual examination of all specimens was performed and classified depending on the degree of degradation.

För att undersöka betongs frostbeständighet vid fältexponering startades i mitten av nittiotalet ett nationellt samverkansprojekt kallat "Beständighet Tösaltad Betong". Både 1996 och 1997 exponerades ett stort antal betongblandningar med olika bindemedelstyper, vattenbindemedeltal och luftinnehåll på fältprovplatsen längs riksväg 40, nära Borås. Syftet med detta projekt är att undersöka motståndskraften mot yttre och inre frostskador i kombination med åldringseffekter (främst karbonatisering) hos betongprover som placerades på fältprovplatsen 1997. Och vidare att jämföra salt-frostbeständigheten från fältexponeringen med det accelererade laboratorietestet (SS 13 72 44) som utfördes på parallella prover 1997 i samband med utsättning på fältprovplatsen. Salt-frostbeständigheten uppmättes genom att följa upp volymförändringar på de utplacerade provkropparna. Beständighet mot inre frostskador undersöktes genom att mäta ultraljudshastigheten tvärsigenom provkropparna. Dessa mätningar har utförts vid flera tillfällen tidigare, senast detta genomfördes var efter 12 års exponering. I detta projekt har en uppföljning av dessa mätningar genomförts efter 24 års exponering. I samband med ovanstående mätningar utfördes också visuell undersökning av alla provkroppar och dessa klassificerades beroende på graden av nedbrytning.