Denna studie utvärderar den ekonomiska och miljömässiga prestandan hos alternativa strategier för hantering av gråvatten (GW) från passagerarfartyg som trafikerar Östersjön, med Trelleborgs hamn som representativt fall. Gråvatten, som består av vatten från duschar, handfat, kök och tvättutrymmen, är fortfarande oreglerat enligt MARPOL bilaga IV, trots dess betydande belastning av näringsämnen, organiskt material, mikroplaster och metaller. I takt med att sjöfartstrafiken ökar, särskilt i slutna och känsliga havsområden som Östersjön, skapar avsaknaden av internationell reglering osäkerhet för hamnar och redare kring hur GW bör hanteras. Denna studie presenterar den första integrerade kostnads–nyttoanalysen (CBA) för hantering av gråvatten från fartyg i hamn, landbaserad rening och återanvändning i Östersjön. Tio olika scenarier utvärderades, från direkt utsläpp till havet (SC1) till avancerade landbaserade behandlingslösningar med fullständig eller delvis återanvändning av vattnet (SC5B1-SC5B5). Analysen kvantifierade (1) samhällskostnader, vilket inkluderar investerings- och driftskostnader för fartygsbaserade system, mottagningsanläggningar för gråvatten i hamnarna (PRF), kommunala avloppsreningsverk (MWTP) samt hamnbaserade reningsanläggningar (PWTP) (2) kostnader och nyttor för berörda aktörer, fartyg, hamnar och kommuner, samt (3) miljönyttor (EB) uttryckta i monetära termer med hjälp av skuggpriser för utsläpp av föroreningar i form av näringsämnen, organiskt material, suspenderade ämnen, metaller och mikroplaster. Nyttan med återanvändning uppskattades också utifrån undvikt produktion och distribution av dricksvatten.

This study evaluates the economic and environmental performance of alternative greywater management strategies for passenger ships operating in the Baltic, using the Port of Trelleborg as a representative case. Greywater (GW), comprising water from showers, sinks, galleys, and laundries, remain unregulated under MARPOL Annex IV, despite its substantial loads of nutrients, organic matter, microplastics and metals. As shipping traffic grows, especially in enclosed and sensitive marine areas such as the Baltic Sea, the lack of international regulation creates uncertainty for ports and shipowners on how GW should be handled. This study provides the first integrated cost-benefit analysis (CBA) of ship-to-port greywater reception, land-based treatment, and reuse in the Baltic Sea context. Ten management scenarios were examined, ranging from direct discharge at sea (SC1) to advanced land-based treatment with full or partial reuse (SC5B1 – SC5B5). The analysis quantifies (1) societal costs, including capital and operating expenditure for shipboard systems, port reception facilities (PRF), and municipal wastewater treatment plants (MWTP/PWTP); (2) stakeholder costs and benefits for ships, ports, and municipalities; and (3) environmental benefits (EB) expressed monetarily using pollutant shadow prices for nutrients, organic matter, suspended solids, metals, and microplastics. Reuse benefits were also estimated based on avoided potable-water production and distribution.